onsdag 22 maj 2013

Det känns som om jag bara vill ge upp!

Tough Situations_25

Besök på gyn igår igen med min mage. Jag trodde vi skulle prata eventuell operation för att operera bort den cysta de hittade i vintras. Så fel jag kan ha. Läkaren sa att en sån liten cysta ska inte ge några som helst problem. Sen läste han i datorn och då ska tydligen cystan sitta på vänster sida och jag har ont på höger!

Han undersökte mig men allt ser helt normalt ut och inget ser ut som om det ska göra ont. Han sa att det kan ju vara sammanväxningar efter kejsarsnitten men är det de så vill de inte göra nåt för att inte riskera att skada andra organ. Då frågade jag att ska jag ha såhär ont resten av mitt liv. Ja, de får du nog ha svara läkaren då! Jag kontrar då med: Ska jag alltså äta såhär mycket tabletter för att inte ha ont. Han frågar: Äter du alvedon. Jag svarar det och ipren. Ja det är ju inte bra får jag till svar och sen är det inget mer med det. Jag blir galen! Jag har haft ont över ett år nu.. eller ja sen januari 2012. Jag vill inte ens tänka på hur min lever mår numera. Jag som aldrig gillat ta tabletter kan inte leva ett normalt liv längre utan värktabletter och läkarna skickar bara runt mig.

Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Läkaren tyckte jag skulle prata med VC för att försöka få en tid till kirurgen så de kan kolla tarmarna. Jag var helt uppriven när jag kom ut från läkaren och när jag såg mamma så bröt jag ihop. Det är första gången jag gråter över min mage. Men nu känns det så hopplöst. Jag är så trött på att gå runt och ha ont. Jag är trött på att inte kunna städa normalt hemma, jag är trött på att inte kunna leka med mina barn ordentligt, jag är trött på att inte kunna åka bil utan att få ont i magen. Jag är trött på vår sjukvård, jag är trött på alla läkare som bara skickar runt en och tillbaka till VC. Varför ska jag springa hos VC och förlora massa tid! Jag blir GALEN!

5 kommentarer:

  1. Nä verkligen inte, har varit sjuk sen december förra året. Allt började med en helt vanlig långdragen förkyldning. Direkt efter fick jag en långdragen influensa och sen pang bom fick jag en långdragen lunginflammation, som jag håller på att tillfriskna i från.

    Så därför får jag gå på kontroll tills det är helt borta. Proverna var så där, värderna var inte helt nere ännu men jag är på god väg.

    Fick på backning att jag måste vänta med mina powerwalks och bara gå "normalt" lite längre sträckor i stället tills det att värderna är helt återställd.

    Tråkigt nu när jag äntligen känner att jag börjar komma igång:(

    Stackare, hoppas det inte är något allvarligt. *krama* <3

    Jag vet att vi inte känner varandra så bra ännu, men känner du att du behöver prata så får du alltid skicka ett pm på FB.

    Jag vet hur VC kan vara och läkare i bland.
    Det gäller att man är fast besluten vad man vill och orkar säga ifrån.

    Ibland får man tyvärr tjata sig fram till något:(
    Det käns som ibland att dom inte lyssnar för att dom inte "orkar" och vill ha bort en så snabbt som möjligt.
    Det är ganska irriterande!

    Nu har Elina fått dagisplats i Timmersdala:) Ängen hamnade hon på tror jag det hette:)


    Ååh mysigt med gamla kompisar:) När man kan prata minnen osv;)!

    Jag hade tänkt börja med att baka bullar, sen muffins och något till. Har inte riktigt bestämt det sista:)



    SvaraRadera
  2. Gå till en privat läkare istället. Det kostar men du får hjälp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Får göra det i värsta fall...

      Radera
  3. :-(
    Skapa tidningsrubriker!
    Du är ju inte ens 27 år... Tabletterna skadar säkert mer än en operation, sen får man ju säkert konsultera psyk på sikt om man får gå och ha ont hela tiden...
    Styrkekramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack de behövs massa styrkekramar nu känns det som!

      Radera